Det stod förväntansfulla resenärer på perrongen och väntade när ångloket var på ingång från lokstallarna. Lokeldarna hade varit igång många timmar redan för att elda upp ångtrycket i pannan.

Här kopplar Jens Forsberg ihop ångloket med personvagnarna.

Det är mäktigt att stå intill detta gamla lok byggt 1908 och som väger över 50 ton.

Det här hade inte funkat på Centralen i Stockholm... personalmöte på spåret alltså!

Ett problem dök upp strax innan avfärd... en startmotor till elgeneratorn som hyrts in för dagen hade lagt av. Trots en frenetisk insats av Leif Sandberg blev det till att köra sträckan utan extra värme i personvagnarna. Men det var ju inte minusgrader ute så det gick bra ändå.
Fotnot; Alldeles innan stinsen vinkade av tågsetet, kom Dick Wilson och en kollega rusande in på perrongen med händerna fulla av fotogenvärmare... och fotogen. -Tändstickor??? hörde man någon ropa när tåget började röra sig!

Två stiliga konduktörer tävlar om passagerarnas gunst.  Bo Strandman (t.v.) och Jens Forsberg gick leende igenom de tre påkopplade passagerarvagnarna och sålde biljetter enligt gängse regler.

I Stensele klev det på ytterligare resenärer. Eftersom perrong saknades lyfte Jens Forsberg fram ett extra steg för att underlätta påstigning.

I Barsele kom helt plötsligt Östen Yngvesson springande efter att ha hämtat sin kamera som givetvis skulle med på resan till Lycksele.

Andra passade på att ta en nypa luft och lite mingel innan tåget fortsatte mot Gunnarn.

Är det ledigt här måntro? säger Billy Håkansson med sonen Samuel och blickar in i en av kupéerna. Dottern Alice, delvis skymd, har liksom sin bror Samuel varit i den bakre vagnen, där en minirestaurang inrättats, och införskaffat sig varsin korv med bröd.

Personalen Carina Karlsson Mörtsell och Astrid Bergh Wilson i minirestaurangen hade fullt upp att hålla igång kaffekok och korvsjudning för det hundratal resenärer som valt att hänga med på resan till Lycksele.

- Visst har dom ett bra sortiment av kaffedopp?, säger en nöjd resenär och lassar på allt vad han kan.

Lars Norberg och Tommy Söderlund i fikatagen mellan stationerna Gunnarn och Åskilje. Det är inte att rekommendera vitskjorta på när man gör ett studiebesök ombord på ångloket ... men för Sören Hellqvist gjordes ett undantag för att dessa "in action-bilder" skulle kunna tas.

Tommy Söderlund såg ut att trivas med att skyffla kol in i pannan... men det var inte det enda han och Lasse Norberg gjorde. Massor av manometrar skulle kollas av. Vattennivåer, ångtryck och lufttillförsel skulle säkerställas i lagom flöde vid rätt tidpunkt.

När ångtrycket var uppe i rätt nivå och allt flöt på bra, såg det ut så här i loket.... lugnt och skönt. Kolla in fjädringen på träpallen mellan grabbarna!

Här sitter lokföraren Ulf Norman och njuter av tillvaron ombord på ett lok från 1908. Miljön kan verka ganska primitiv som arbetsplats, men den som kan vår järnvägshistoria vet att det var mycket stolta och kunniga grabbar som gjorde rejäla dagsverken på Inlandsbanan och Tvärbanan fram till dess att inlandsjärnvägarna lades ner.

50 km/tim visar hastighetsmätaren på bilden, men marschhastigheten låg på 65 km/tim. Inget snabbtåg precis, loket kan givetvis gå betydligt fortare, men banans skick och säkerhetsbestämmelser sätter sina gränser.

Utsikt från ångloket på väg mot Åskilje. Höstfärgerna är vackra längs Tvärbanan.

En hink vatten med en kortskaftad slägga i ... det blir hett ibland och loket har golv gjort av trä.

Här ankommer tåget till Åskilje. Några fans står och väntar vid det som en gång var Åskilje järnvägsstation.

Skylten är det enda som påminner om en forna hållplats.

Järnvägsstationen i Blåviksjön ser ut som en riktig sådan, om än sliten och väderbiten.

Några Lyckselebor hade sett till att bli skjutsad till Kattisavan för att på så vis få möjlighet att prova på att resa med personvagnar dragna av ett ånglok.

Här passar några ur tågpersonalen på att ta en bensträckare innan tåget rullar vidare.

Skit i naturen i full fart - eller hur man nu uttrycker sig för att beskriva en tågtoalett i en personvagn från järnvägens medeltid. Men den fungerade ...

Kommer ni ihåg hur en tågvissla låter? Ganska många decibel om man står nära loket!

På platser där järnvägsspåret passerade nära E12:an kunde det se ut så här ... ett förevigande av ögonblicket!

Välkommer till Lycksele! Som ni ser så var vi ett fotografiskt attraktivt villebråd innan vi ens klivit av tåget. Fast i ärlighetens namn så var det väl ångloket som var huvudattraktionen!

Servicen var maximal vid avstigning ... speciellt om det var en barnvagn inblandad!

"Lyckselemyllan" under fotsulan kändes helt okey efter nära två timmar på tåget.

Men det fanns annat som var mer intressant än ett gammalt ånglok... eller hur!

Alla tågresenärer kunde vandra runt och göra fynd bland alla stånd i fem timmar innan det var dags för återresa till Storuman. Marknaden var helt i klass med Storumandagarna vad gäller antal knallar. Vädret och temperaturen var helt okey för årstiden.

Strax innan återresan såg det ut så här på perrongen. Godsfinkan på spåret ser väl inte så fräsch ut, men lär säkert rustas upp inför kommande resor.

En bild till familjealbumet kanske ...

Visst får man en känsla av "Orientexpressen" när man ser denna bild!

Ett forntida värmereglage som tyvärr inte funkade... men fotogenkaminerna värmde desto bättre!

En blivande kock måntro? Samuel Håkansson ser ut att ha gjort ett fynd på marknaden till pappa Billys förtjusning!

I Kattisavan klev det av ett glatt gäng om egentligen hade tänkt åka landsvägsbuss men som fick tipset att ta ångloket istället. Snacka om att hamna på rätt spår!

Ytterligare en glad bild från Kattisavan! Vink, vink ...

Gunnarns Järnvägsstation.

Stensele Järnvägsstation ser också lite hängig ut. Kanske dags för en upprustning om planerna på Tvärbanans återkomst aktualiseras.

Det hade mörknat en del när vi avslutade resan i Storuman 8½ timme efter start. Tack för en mycket trevlig tågresa!
Blir det en ny tågresa när Jokkmokks vintermarknad drar igång?